Något på hjärtat

Detta är en blogg med små texter, funderingar och annat smått & gott mellan himmel och jord.

Arkiv

Vatten är Liv!

Vatten är Liv!

Vatten är liv!

På 1950-talet hade min far installerat en vattenklosett, en WC, på gården. Han ville stolt visa upp denna fantastiska anläggning för sin gamla mormor Ida som också bodde där.
Det föll dock inte i god jord. Ida sa krasst att det var ”det dummaste hon någonsin sett”, att sitta inomhus och ”möga se”. Värst av allt var att ”spola ner möget me rent vann”.
Hon tillhörde den generation som slitit och hämtat vatten från brunnen med en spann, burit in det till hushållet och sparat på varje droppe. Hon hade upplevt torka och missväxt. Ida var ingen skolad kvinna men hon visste intuitivt med sitt sunda bondförnuft att detta förfaringssätt var av ondo. Tänk så rätt hon hade.
Ida gick envist ut till sitt utedass så länge hon kunde. Hon levde efter devisen att ”mög och vann ska inte blandas”.
Far fick nog tänka om och om det var hon eller något annat som väckte hans stora intresse för vatten och vattenrening vet jag inte. Han arbetade med vatten och vattenrening i kommunen på vattenverk och reningsverk och studerade vattnet och dess rörelser i naturen. Hans stora intresse ledde så småningom till uppfinningen Göingefiltret som renade vatten för dem som hade egen brunn.
Jag är därför uppväxt med många tankar om vatten. Far var också slagruteman och kunde hitta vatten i marken. Den vattentäkt som Glimåkra än i dag får sitt vatten från har far en gång ha tagit ut med sin slagruta. I Glimåkra kommun fungerade slagrutan men när det blev Östra Göinge kommun slutade den plötsligt att fungera. Anledningen var att ”officiellt”, gick det inte längre att använda dessa mångtusenåriga men ovetenskapliga metoder i kommunal verksamhet. Ändå var det både kommuner och privat personer som vill ha hjälp av far och hans slagruta så länge han levde. Men det är en annan historia.
”Vatten är liv” var hans första slogan när han gjorde reklam för sitt vattenreningsfilter.
Inget kan vara mer sant. Vi människor består till ungefär 70 procent av vatten och vår planet täcks till cirka 70 procent av vatten.
Det mesta av det vatten vi använder i dag har funnits på jorden sedan urminnes tider och rör sig ständigt runt i sitt eget kretslopp.
Vi dricker vatten, vi kissar och svettas ut vatten som går ut i avloppen och renas i våra reningsverk. Men inte allt kan tas bort, en del medicinrester, PFAS, mikroplaster och andra kemikalier följer med ut i våra vattendrag. Därifrån avdunstar vattnet, bildar moln och regnar sedan ner igen i bäckar, sjöar och hav. Runt, runt i ett evigt kretslopp.
Det vi släpper ut i naturen påverkar både miljön och oss människor. Därför ska ”möget”, inte hamna i vattnet. Så enkelt är det.
Vatten finns också djupt nere i marken som grundvatten i stora vattenreservoarer. Lågt grundvatten är denna sommar ett stort bekymmer på många platser i vårt land.
Till exempel på Öland dit vi åkte i sommar och där möttes vi av stora skyltar med uppmaningen: ”Spara på vattnet.” Det är ett viktigt budskap för alla oss turister som besöker de stora hygienanläggningarna där vatten ständigt rinner – i duschar, handfat och toaletter.
Vi kan inte längre ta rent och friskt vatten för en självklarhet. Vatten är en förutsättning för liv och för en god hälsa. Vi dricker vatten, badar i vatten, tvättar oss med vatten och reser över vatten. Vi äter fisk och annat som lever i vatten.
Jag njöt av en simtur i havet som svalkade en av de varma sommardagarna. När jag flöt där ute kom tankarna till hur vårt liv börjar i vatten. Först i urhavet, för miljoner år sedan, och sedan i vår mammas trygga fostervatten. Vattnet bär oss genom hela livet och är en förutsättning för vår hälsa och vår överlevnad.
Sedan gick tankarna till gamla Ida och hennes tid, när det fortfarande gick att dricka vattnet i bäckarna hemmavid.
Så klok hon var. Kanske hade hon förstått något som vi andra nästan har behövt ett helt sekel för att inse. Jag gläds ändå över att vi nu har vaknat, förstått allvaret och börjat ta steg för att rena och värna vårt vatten.
Jag tar därför ett hoppfullt simtag. I vatten, vatten... bara vanligt vatten

Läs mer


Sommar, sommar, sommar

Sommar, sommar, sommar

Sommar, sommar, sommar

Det är sommar med skolavslutning, midsommar, semester och sommarlov, en tid som många av oss längtar till nästan hela året. Men så kommer också frågan: Vad ska du göra i sommar?

Under större delen av mitt vuxna liv har jag haft svaren klara, för kalendern var fylld med projekt och planer. Jag skulle måla staket, resa bort, hälsa på släkt och vänner och fixa i trädgården. Men någon gång runt femtio slutade jag att ”ta semester”, eftersom själva ordet började stressa mig. Det var så mycket som skulle hinnas med och så många planer som skulle förverkligas. Jag bestämde mig i stället för att bara vara ledig och kalendern skulle vara tom, utan några måsten eller bokningar. Det var ett svårt beslut för jag är en riktig ”görare”.

I det kinesiska begreppet yin och yang talas det om balansen mellan aktivitet och vila och jag har under större delen av mitt liv värderat aktivitet högt. Vila kunde man ägna sig åt senare, i graven, brukade jag säga. Jag har fått mycket gjort och det är jag stolt över men med åren har jag också förstått värdet av att ibland göra ingenting och bara vara.

Min far var en riktig arbetsmyra som dog av stress vid 63 års ålder och att vila var inte hans starka sida. Men jag minns några tillfällen från barndomen då han faktiskt gjorde det. På mors dag brukade vi åka till min mormor och efter söndagsmiddagen lade sig far på soffan i finrummet och sov nästan hela besöket, åtminstone tills kaffet kom fram. Några gånger varje sommar tog vi också båten ut på Immeln. Vi grillade korv och efter maten somnade far på en stenhäll medan vi barn badade.

Mor levde i en annan takt, hon var bondmora och skötte djuren på gården och där fungerade inte stress. Att försöka skynda på att mjölken skulle rinna ner i kannan var helt omöjligt, utan tvärtom behövdes lugn och ro i stallet. Hon sjöng gärna för korna också, då mjölkade de bättre, sa hon.

Som ung tog jag efter far men med åren har jag börjat likna mor allt mer och jag ser idag värdet i hennes sätt att leva. I vår kultur är det ofta aktivitet som premieras och när vi mår dåligt tänker vi gärna att lösningen är att göra mer. Vi ska träna mer, meditera mer och skärpa oss lite till. Men ibland behöver vi faktiskt inte lägga till fler saker på listan. Ibland behöver vi istället ta bort. Att bara vara handlar om att stanna upp, känna efter och lyssna inåt. Vad behöver jag just nu? Kanske vila, kanske en kram eller kanske bara ligga i hängmattan och titta upp på lövverket och himlen. Ingenting inbokat. En dag i taget och en sak i taget.

Jag tror att jag ligger kvar en stund till i hängmattan och låter mig inspireras.

Läs mer


Hälsa är en process!

Hälsa är en process!

Hälsa är en process! En dag i butiken. - Har du något piller som kan hjälpa mig? - Med vad? - Med allt? Kan jag få en burk piller som fixar mitt liv?

Läs mer


Mörkare tider

Mörkare tider

Det blir allt lite tyngre att stiga upp på morgonen när det är mörkt och kallt. Inget annat är att vänta för oss nordbor nu ett antal månader framöver. En del gillar hösten, vintern och mörkret medan andra ogillar årstiden och blir tröttare och låga i humöret. Vilket det än är för dig så är det ändå extra viktigt att fylla på med kraft och energi så gott det går.

Läs mer


Anns berättelse

Anns berättelse

I djupa Göingeskogen växte jag upp, omgiven av natur och djur. Här fanns närheten till örterna på ängarna och odlingarna i grönsakslandet och örtagården. Här levde jag med upplevelsen av stilla solnedgångar, månens sken och den glimmande stjärnhimmeln. Lyssnande till koltrastens vårsång, ugglans hoande i natten och njutande av den värmande Sunna vid sjökanten. Här har många av mina förlevande vandrat, spårade genom släktforskning långt bak till 1500-talet. Jag har funnit både snapphanar och snapphonor i släkten. Vem vet kanske har de levt här ännu längre tillbaka som de ur-göingar som vilar i de gravhögar från bronsåldern som finns utanför husknuten.

Läs mer