I djupa Göingeskogen växte jag upp, omgiven av natur och djur. Här fanns närheten till örterna på ängarna och odlingarna i grönsakslandet och örtagården. Här levde jag med upplevelsen av stilla solnedgångar, månens sken och den glimmande stjärnhimmeln. Lyssnande till koltrastens vårsång, ugglans hoande i natten och njutande av den värmande Sunna vid sjökanten. Här har många av mina förlevande vandrat, spårade genom släktforskning långt bak till 1500-talet. Jag har funnit både snapphanar och snapphonor i släkten. Vem vet kanske har de levt här ännu längre tillbaka som de ur-göingar som vilar i de gravhögar från bronsåldern som finns utanför husknuten.
När jag växte upp bodde vi fyra generationer på bondgården i Gamlarp. Gamla Ida (fars mormor), med sina sagor, sägner och berättelser från svunna tider. Farmor Anna med sina flitiga händer som hon brukade i hushållet och i trädgården samt i hemslöjden som vävlärarinna. Hon var också behjälplig när kvinnor i trakten skulle föda och hon hade stor kunskap om växter och husapotekets läkekonst.
Mor skötte mjölkningen och djurens väl och ve, hon använde ofta gamla beprövade naturmedicinska recept. Kvinnorna i huset kunde självhushållningens och jordbrukets alla göromål. Mor var synsk och ”sanndrömmare”, något hon inte gärna talade så högt om då hon förr på grund av detta blev kallad häxa. Av mors gröna fingrar, lärde jag mig att så och skörda och genom mor och fåglarna kom också sången in i mitt liv. Min mormor Elvira bodde inte på gården men är ändå väl värd att nämna. Hon var företagerska och som änka drev hon ett större jordbruk med anställda. Det kallades inte så på den tiden när kvinnor var jordbrukare utan de var fortfarande ”bara hemmafruar”. Mormor var mycket politiskt intresserad och kom ofta i debatter i olika samhällsfrågor. Nu var hon kvinna och född i fel tid annars hade hon säkert tagit plats på den politiska arenan. Far var entreprenör, företagare och uppfinnare. Han fick eget patent på sitt vattenreningsfilter, Göingefiltret. Han var också slagruteman och av honom lärde jag mig slagrutekonsten och mötte naturen med både dess osynliga och synliga krafter. Det var lärorikt att från livsstarten få ta del av både denna kvinnobildning och allmänbildning.
Älskar mångfald. Allt detta har förstås präglat mig och lett mig in på de uppgifter jag har idag men också något som är djupare inom mig än den miljö jag växt upp i . En längtan, ett igenkännande, en inre röst, en urkraft och ett brinnande intresse och en nyfikenhet för livets mysterier. Min vandring har gett mig flera fantastiska möten, med människor från olika länder, kulturer, religioner, den har öppnat dörrar och möjligheter och lärt mig att älska mångfald framför enfald.
Naturmedicinen är en gåva. Livet själv ledde mig in på djupare studier inom naturmedicinens olika former, jag studerade både Kinesisk medicin och Nordisk naturläkekonst. Under dessa studier mötte jag den österländska visdomen men också den nordiska naturmedicinens läkande kraft. Många stora lärare jag mött har generöst delat med sig av sin kunskap och jag är dem evigt tacksam för detta.
Kvinnohistoria. I mitt arbete med naturmedicin fann jag också ett stort kapitel gömd och glömd kvinnohistoria, med den kloka gumman, jordemodern, häxan, valan, prästinnan, Gydjan och Gudinnan. Något som inspirerade mig bland annat till att skriva min bok Snapphonor.
När jag startade mitt företag mitt ut i skogen och arbetade med naturmedicin lockade det till sig många nyfikna blickar. En gång kom en journalist och gjorde en intervju. Dagen efter i tidningen kallades jag ”häxa”. Detta skapade i folkmun varumärket ”Göingehäxan”. Jag kallar mig inte själv för häxa, historiskt skulle ingen kvinna göra det då på den tid det begav sig var en dödsdom. Däremot om jag levt på 1600 talet skulle jag nog inte levt, med tanke på de olika uppgifter jag haft i livet. Att vara kvinna och undervisa som lärare, arbeta som naturläkare, tala som politiker, ha ceremonier som en prästinna, skulle ha straffats hårt. Att bli kallad häxa både öppnade och stängde dörrar, en del blev rädda och andra blev nyfikna. Om någon undrar vad jag ska kallas för, brukar jag säga att det går bra med Ann.
Ambassadör för kvinnors företagande. Allt hänger samman och både samhälle och individ måste verka för att skapa en hälsosam livsbejakande miljö. Under nio år av mitt liv var jag därför politiskt aktiv på det lokala planet och satt med i både fullmäktige och kommunstyrelse. Frågor runt just miljön var det som låg mig närmast. Även det som gällde företagande var viktigt för mig. En företagare heter på Danska ”en som är selfstendig”, och det passar mig väl. Det är viktigt att få råda över sitt liv och sin tid, något som Göingen alltid varit känd för att vilja. När näringslivsdepartementet med Maud Olofsson som näringslivsminister, ville ha kvinnor som ambassadörer för att stimulera och inspirera andra kvinnor att starta företag, tackade jag ja till detta hedersvärda uppdrag. Under flera år satt jag också med styrelsen i vår lokala näringslivsorganisation, Göinge Näringsliv och värnade om det lokala företagandet. I samband med en ökad invandring 2015 blev jag projektledare för ett spännande integrationsprojekt för utlandsfödda kvinnor som ville starta eget företag. Här tog jag hjälp av mina erfarenheter från 80-talets arbete på socialförvaltning kombinerat med entreprenörsgenen.
Det ger verkligen bränsle i vardagen när ens arbete uppmärksammas på ett positivt sätt och 2015 fick jag till min stora glädje ta emot priset som Årets Queenia. Nätverket Business Women överraskade också med ett pris för innovation och framgång. De hade särskilt uppmärksammat den kvalitétsäkring som Naturmedicinska Akademins Megineterapeuter gör i form av att avlägga en Megine-ed.
Bygdens liv och välmående har alltid känts viktig för mig och här har jag försökt på olika sätt att dra mitt strå till stacken. Det var därför extra stort och värmde hjärtat när jag fick mottaga utmärkelsen och medborgarnas egna pris ”Årets Göing” år 2012. Andra yttre bevis på att det krävts tid, kraft och engagemang för att leva livet levande, är de rynkor som numera sitter i pannan.
På min vandring har sången och musiken har alltid varit min trogna följeslagare, ibland från scenen och ibland ensam med månen. Att dikta och skriva egna låtar och texter har varit ett viktigt uttrycksätt för mig, både till glädje och tröst.
Livet är en gåva och min stora källa till mod, kärlek och mening är min nära familj. De hjälper mig att kunna ha huvudet i himmeln och fötterna på jorden. Det väcker också en slags urkraft inom mig att få vara kvinna, mor, mormor och farmor. En kraft som kallar och manar till att våga leva livet levande. Att få vandra i skogen med en liten barnahand i sin precis som min farmor gjorde med mig när jag var liten är en stor lycka. Allt är föränderligt och det är med en stor ödmjukhet inför det stora mysteriet som jag gör mina olika uppgifter. Vi är alla en del av ett stort nätverk. Tack vare alla duktiga kolleger, medarbetare, samarbetspartners, kunder och vänner har nu drömmen om ett meginecenter gått i uppfyllelse. Jag känner stor tacksamhet för detta och min förhoppning är att det ska vara till glädje och nytta för många, många människor framöver. Att få inspirera och inspireras, få vara kreativ och skapa samt få känna glädjen och lärdomen i alla spännande möten ger mig drivkraften och motivationen i min gärning.
Ann Jönsson
