På 1950-talet hade min far installerat en vattenklosett, en WC, på gården. Han ville stolt visa upp denna fantastiska anläggning för sin gamla mormor Ida som också bodde där.

Det föll dock inte i god jord. Ida sa krasst att det var ”det dummaste hon någonsin sett”, att sitta inomhus och ”möga se”. Värst av allt var att ”spola ner möget me rent vann”.

Hon tillhörde den generation som slitit och hämtat vatten från brunnen med en spann, burit in det till hushållet och sparat på varje droppe. Hon hade upplevt torka och missväxt. Ida var ingen skolad kvinna men hon visste intuitivt med sitt sunda bondförnuft att detta förfaringssätt var av ondo. Tänk så rätt hon hade.

Ida gick envist ut till sitt utedass så länge hon kunde. Hon levde efter devisen att ”mög och vann ska inte blandas”.

Far fick nog tänka om och om det var hon eller något annat som väckte hans stora intresse för vatten och vattenrening vet jag inte. Han arbetade med vatten och vattenrening i kommunen på vattenverk och reningsverk och studerade vattnet och dess rörelser i naturen. Hans stora intresse ledde så småningom till uppfinningen Göingefiltret som renade vatten för dem som hade egen brunn.

Jag är därför uppväxt med många tankar om vatten. Far var också slagruteman och kunde hitta vatten i marken. Den vattentäkt som Glimåkra än i dag får sitt vatten från har far en gång ha tagit ut med sin slagruta. I Glimåkra kommun fungerade slagrutan men när det blev Östra Göinge kommun slutade den plötsligt att fungera. Anledningen var att ”officiellt”, gick det inte längre att använda dessa mångtusenåriga men ovetenskapliga metoder i kommunal verksamhet. Ändå var det både kommuner och privat personer som vill ha hjälp av far och hans slagruta så länge han levde. Men det är en annan historia.

”Vatten är liv” var hans första slogan när han gjorde reklam för sitt vattenreningsfilter.

Inget kan vara mer sant. Vi människor består till ungefär 70 procent av vatten och vår planet täcks till cirka 70 procent av vatten.

Det mesta av det vatten vi använder i dag har funnits på jorden sedan urminnes tider och rör sig ständigt runt i sitt eget kretslopp.

Vi dricker vatten, vi kissar och svettas ut vatten som går ut i avloppen och renas i våra reningsverk. Men inte allt kan tas bort, en del medicinrester, PFAS, mikroplaster och andra kemikalier följer med ut i våra vattendrag. Därifrån avdunstar vattnet, bildar moln och regnar sedan ner igen i bäckar, sjöar och hav. Runt, runt i ett evigt kretslopp.

Det vi släpper ut i naturen påverkar både miljön och oss människor. Därför ska ”möget”, inte hamna i vattnet. Så enkelt är det.

Vatten finns också djupt nere i marken som grundvatten i stora vattenreservoarer. Lågt grundvatten är denna sommar ett stort bekymmer på många platser i vårt land.

Till exempel på Öland dit vi åkte i sommar och där möttes vi av stora skyltar med uppmaningen: ”Spara på vattnet.” Det är ett viktigt budskap för alla oss turister som besöker de stora hygienanläggningarna där vatten ständigt rinner – i duschar, handfat och toaletter.

Vi kan inte längre ta rent och friskt vatten för en självklarhet. Vatten är en förutsättning för liv och för en god hälsa. Vi dricker vatten, badar i vatten, tvättar oss med vatten och reser över vatten. Vi äter fisk och annat som lever i vatten.

Jag njöt av en simtur i havet som svalkade en av de varma sommardagarna. När jag flöt där ute kom tankarna till hur vårt liv börjar i vatten. Först i urhavet, för miljoner år sedan, och sedan i vår mammas trygga fostervatten. Vattnet bär oss genom hela livet och är en förutsättning för vår hälsa och vår överlevnad.

Sedan gick tankarna till gamla Ida och hennes tid, när det fortfarande gick att dricka vattnet i bäckarna hemmavid.

Så klok hon var. Kanske hade hon förstått något som vi andra nästan har behövt ett helt sekel för att inse. Jag gläds ändå över att vi nu har vaknat, förstått allvaret och börjat ta steg för att rena och värna vårt vatten.